Just nu är sidan under konstruktion, men alldeles snart kommer det finnas fler artiklar om oss här. En från Nöjesguiden, till exempel. Kolla även här för lite bilder på affischer och sånt. Vi är rätt händiga killar nämligen.

DN Kultur, 6 juni 2003:

En helkväll med ”Born in the USA”

Bruce Springsteen närmar sig och nu börjar det kännas. Han fick ju trots allt Nya Ullevi att skaka för arton år sedan. Och folk vill ladda upp. Men hur?

Ett överraskande tillfälle gavs häromkvällen på Bommens Salonger i Göteborg där klubb Kollage arrangerade en ”nollbudgetfestival” om allt man kan göra själv (från skivbolag och film till gratinerade ostmackor).

Som en röd tråd löpte ett live-maraton av covers på enbart Springsteens ”Born in the USA” – framförd av band från den allra yngsta independentscenen. Ett av flera tecken att Bossen (fast jag har en känsla av att ingen kallar honom så i den här generationen) har fått nytt liv.

Hur uppfattas då Springsteen? Ja, ingen av dessa band tar strid om det bredbent potenta och maskulina. Där finns inget att tillägga. Men det är också långt till den sprittande vitaliteten som den nu så kritikerhyllade och Springsteeninspirerade Moneybrother fångats av.

Nej, dessa version är snarare sköra och melankoliska, som vore att vara född ett mirakel i sig och USA något bara drömt eller imaginärt.

Jag hör en stilla glimrande väv hos Concussions, en Space Oddity-sorgsenhet hos Dexters Moon, ett laptopbrus hos Fujasaki, en teatral lek med ordet ”born” hos Frost Report, ett iskallt Gang of Four-maskineri hos Solaris [COARPNC, reds. anm.] och en skirt flödande pop hos Tiger Lo.

Närmast begreppet ”uttolkare” kommer José Gonzales med sin skinande vita akustiska gitarr, fast han utelämnar refrängen. Som vore han varken född eller visste att det fanns ett USA. Ett förtätat framförande som följs av Nims lekfulla laptopdekonstruktioner där ”Born in the USA” behandlas som ett urtidsmonster framlockat ur sin grotta och belyst i all sin sällsamhet, detalj efter detalj.

Det är är vad jag kallar förband.

– Martin Nyström

www.itsatrap.com, 17 oktober 2004:

Coarpnc – CRP002 (self-released)

Instrumental trio in the vein of Les Angles Morts, Shellac (but less violent) or maybe Fly Pan Am, without the electronics, create here three songs for 15 minutes of groovy progressive rock. Each of the three offerings here showcases the bands songwriting excellence and more than reasonable musicianship. Coarpnc do a reasonable job at working their way around the usual traps of the genre and keep things flowing at all time. Pretty good.

– Simon Thibaudeau